Det är dock inte den dagen idag, men jag hann inte skriva om dt igår ^^. Jag och mormor åkte till stan igår och Pariz lekte turist. Ja, jag tog 152554456544 bilder :P


Rosenbad ... eller vad det nu hette?


Vettefaen vad det är...


Jag


......


Samma gata från en annan vinkel


...........


Jag...konstig min pga att det blåste som in i ******* och jag blev bländad


..............


Fråga inte ens


Slott


Samma bild ur en annan vinkel


O_O


Jag igen


.............


Ego Pariz


1000000000000 ankor :D


Jag med förstörd frisyr >8(


En superstor klocka


Min mormor, en muffin, två latte och en maräng inne på Åhléns. Gissa om vi var frusna eller om vi var frusna när vi kom dit...


Jag är "cool", fortfarande inne på Åhléns. ^^

Efter det så träffade vi min gammelmoster, Filiz (dock inte min mamma) och Filiz mamma och åt på en mongolisk restaurang :]

Romsca was a female ferret corsair and the captain of the Waveworm. She was Conva's first mate and became captain after his death. At the request of Ublaz Mad Eyes, she and her crew escorted Lask Frildur and a score of his monitor lizards across the western sea to Mossflower Woods in search of the Tears of all Oceans. Since the Pearls were within the walls of Redwall Abbey and had not yet been discovered, Lask captured Abbot Durral for ransom, and Romsca sailed the Waveworm back to Sampetra with the captive.

However, Lask and Romsca despised one another, and the rivalry grew to a peak on the return voyage. Lask and his lizards were needlessly cruel to old Durral, and Romsca befriended the mouse abbot and protected him from the evil lizards. She ended up fighting Lask to the death, and her crew and the monitor lizards completely killed each other. Romsca slew Lask, but her injuries were too severe and she died from a horrific wound across her spine. Durral, the last other creature on board, tended to Romsca before her death and listened to her confessions of wishing that she could have been a goodbeast. She also gave him instructions on how to sail the ship back to Sampetra, as it was too late to turn around.

Romsca is known as one of Jacques' most interesting, well-written and popular grey characters.

R.I.P. Romsca <3

You will find me in Noonvale on the side of a hill
When the summer is peaceful and high
Where streamlets meander, the valley is still
'Neath the blue of a calm, cloudless sky
Look for me at dawn when the earth is asleep
Till each dewdrop is kissed by the day
Neath the rowan and alder a vigil I'll keep
Every moment that you are away.
The earth gently turns as the seasons change slowly
All the flowers and leaves born to wane
Hear my song over the lea like the wind soft and lowly
And come back to Noonvale again.

Jag kan den nästan helt utantill :D

[ ] Du har en pojkvän.
[x] Du har ett eget rum.
[x] Du har en mobil.
[x] Du har en iPod/MP3 spelare.
[x] Dina föräldrar är fortfarande tillsammans.
[x] Du har fler än 2 bästa vänner.
[ ] Det finns en pool i din gård.
[x] Du klär dig som du vill.
[/] Du hänger med kompisar mer än en gång i veckan.
[x] Det finns en dator/laptop i ditt rum.
[x] Du har aldrig blivit nedslagen.
[ ] Du gråter aldrig mer än 3 gånger i månaden
[x] Du får lyssna på vilken musik du vill lyssna på.
[x] Ditt rum är stort nog för dig.
[x] Människor använder dig inte för den du är.
[ ] Du har varit på konserter.
[x] Du samlar på något normalt.
[/] Du längtar till skolan.
[x] Du önskar inte att du var någon annan.
[x] Du spelar någon sport. (trampolin)
[x] Du brukar göra något efter skolan.
[ ] Du äger en bil.
[/] Du brukar inte bråka med dina föräldrar.
[/] Du är nöjd med ditt utseende.
[ ] Du har inget självförtroende alls.
[/] Du vet vad som händer i världen.
[x] Du bryr dig om folk.
[x] Du är nöjd med ditt liv.
[x] Du kan mer än ett språk.
[x] Du har ett smeknamn.
[ ] Du har ett husdjur.
[x] Du kan hela orden från 10 låtar.
[ ] Du har inga "fiender".
[x] Du är en ganska snäll person.

Total : 27

Jag har nyligen fått reda på att vår skola ska ha talangtävling den 16/4. Ni tänker: "Ska hon vara med eller?" Svaret är: JAG MISSAR ALDRIG EN CHANS SOM INNEBÄR SPOTLIGHT. Och då menar jag aldrig. Jag utnyttjar alla chanser jag får. Som vanligt ska jag sjunga. Denna gång blir det "Perfect Enemy" av t.A.T.u. Lite längre ner i samma inlägg så visar jag vilken låt. Idag när jag pratade med Jennie så sjöng jag för henne och stackarn började gråta. (Inte i dåligt sammanhang) Så bra var jag visst. Och jag har - tackvare Nathalie - lärt mig sjunga med magen. Tack Nathalie!!! Nu ska jag berätta lite om talangtävlingen (9/6 - 08) på min förra skola:

Jag skulle sjunga "Empty Room" av Sanna Nielsen, då folk lyssnade på den hela tiden. All min lediga tid gick åt att öva på låten, för alla vet att; övning ger färdighet. När jag skulle sjunga den för klassen så gick det inte precis bra. Ack ack ack, de där idioterna underskattade mig. Folk hånflinade och tappade hela tiden koncentrationen när jag sjöng och mitt mod sjönk som en sten. Frida kom med den korkade ursäkten att folk störde sig på en spik (som inte fanns) framför mig. Jag svor på att visa att jag var bättre än de allihop. Mamma trodde först inte heller att jag kunde klara det. Herregud! Varför underskattade alla mig då??!! Paniken började välla inom mig när vi inte förrän på dagen talangtävlingen skulle äga rum fick sjunga på scenen. Genrepet gick väl ... hmmm ... bättre än för klassen, s'attsäga. Ljus/ljud-teknikern glömde sätta på mikrofonen då -.- Hade han gjort det när jag skulle uppträda ... ja du. Väl bakom scenen trodde jag att jag skulle döö. Jag utförde solhälsningen (yoga) för att lugna ner mig, lade mig på rygg och sånt. Jag var kort sagt rastlös. När det äntligen var min tur och jag rättade till mikrofon-grejen så hörde jag "PERI! PERI! PERI!" från publiken. Sen satte låten igång och jag gjorde storsuccé. Jag vann inte, men dagen efter visste alla på hela skolan vem jag var och sade att jag sjöng asbra. 

Nu vill jag åter visa för alla vad jag går för. Så, nu bäddar jag in Perfect Enemy. 

Herregud, jag hittade värsta roliga videon där de säger "Asmodeus" hela tiden. Höll på att ramla av stolen av skratt! Ni måste erkänna att den äger ;)

Redwall är en ungdomsboksserie av fantasykaraktär författad av Brian Jacques. Den första boken i serien utkom 1986.

Grundhistorien handlar om ett kloster som bebos av möss. Dessa möss är vänliga och hjälpsamma och lever i frid och harmoni, men alltför ofta attackeras deras trygga tillvaro av onda djur såsom råttor, vesslor, lekatter och rävar. Men klostret brukar trots sin fredliga läggning alltid värja sig mot angreppen med hjälp av alla andra djur som bor runt klostret. Till dessa djur hör igelkottar, grävlingar, harar (vilka utmärker sig genom att vara både farliga stridkämpar men även obotliga matvrak), mullvadar, uttrar och ekorrar.

Böckerna är inte skrivna i kronologisk ordning utan äventyren hoppar i tiden och karaktärerna är alltid nya beroende på tid. Den enda som alltid återkommer är klostrets mystiska grundare Martin Krigaren vilken ofta återkommer när klostret är i fara och uppträder då i djurens drömmar för att varna och ge goda råd.

Det finns än så länge nitton böcker varav tolv är översatta till svenska.

• Redwall: Cluny Gisslaren, 2000 (Redwall, 1986)
• Mattimeo 1: Slagar den Grymme, 2000 (Mattimeo, 1988)
• Mattimeo 2: General Järnnäbb, 2000 (Mattimeo, 1988)
• Martin Krigaren, 2001 (Martin the Warrior, 1993)
• Solblixt Stavbäraren, 2001 (Outcast of Redwall, 1995)
• Mossblomma 1, 2002 (Mossflower, 1988)
• Mossblomma 2, 2002 (Mossflower, 1988)
• Mariel, Klockmakarens dotter, 2003 (Mariel of Redwall, 1991)
• Josef Klockmakaren, 2003 (The Bellmaker, 1994)
• Salamandastron, 2004 (Salamandastron, 1992)
• Lutras Pärlor, 2004 (The Pearls of Lutra, 1996)
• Långa Patrullen, 2005 (The Long Patrol, 1997)

Och så kommer Nathalie självklart att läsa det här, så ett ord: REDWAAAAAAAAALL!!!!

Ah, idag har man ju kna-ppast haft kul. Det första jag gjorde imorse var att läsa boken jag lånade av Nathalie (Nappen/Nappflaskan). Ni vet, Redwall Cluny Gisslaren. Sen så kom mormor och störde. Hallå? Såg hon inte att jag var i Mossblommeskogen och bekämpade skeppsråttor? Efter det var man ensam hemma ett tag, så jag passade på att sjunga och skriva lite på min berättelse till svenskan, När mörkret faller. Den handlar om vandraren som inte har något som helst minne av var hon kmr ifrån eller vad hon heter, men kallar sig Sanela (Säänelaah). En natt så möter hon den rika, men livshotade tjejen Arianne (Äryään) och Jessie som räddade deras liv. Och sen så stöter Sanela, Arianne och Jessie på diverse faror och så vidare. Sen så hade jag jäätteroligt *röst dryper av sarkasm*. Jag byggde ett hus i en kamerakartong som mest liknade ett Barbie-hus när den blev klar. Vi tog en paus vid femtiden och åkte till centrum. Jag skulle visst gå och köpa lim från ICA. Sen så gick vi till McDonald's och åt  XP Och så greps jag av panik när jag inte kunde hitta min mobil, som låg på sätet i bilen. 

Detta är de bloggar jag just nu besöker regelbundet:

http://nappflaskan.blogspot.com <-- Nathalies

http://various.blogg.se <-- Marias

http://lellae.blogg.se <-- Lellas

http://everydaystar.blogg.se <-- Min XD 

Grattis Natta, Maria, Lella och *harkel* Peri :P Ni har superbra bloggar. Såklart jhar ni andra det med, men men ;)  

Martin was born on the northwestern seacoast. He was a member of his father's (Luke the Warrior)'s, tribe, and the future wielder of his father's sword. One winter day, Luke's wife and several others are killed by pirates, led by an evil stoat named Vilu Daskar. Luke swears vengeance on Daskar. He leaves his cave with several warriors from his tribe and takes a ship out to sea, and he leaves little Martin with his sword.

Soon after, Martin is attacked and captured by a stoat named Badrang the Tyrant while out with his grandmother Windred and carries them back to his fortress as slaves. A female mouse named Laterose, or Rose, and a mole named Grumm, from Noonvale work to help her brother, Brome, and several other slaves escape, and Martin attempt to gain an army of "goodbeasts" to help them fight against Badrang. They succeed; Martin slays Badrang, but Badrang also kills Rose, whom Martin had hoped to marry. Grieved by Rose's death, Martin bids farewell to his friends from Badrang's fortress and goes south.

Eventually he reaches Mossflower Woods, which is under the control of a wildcat named Verdauga Greeneyes. Martin is captured and brought to Verdauga's castle, Kotir.

Verdauga and his son, Gingivere, have some compassion on Martin, but Verdauga's daughter, Tsarmina, has none. She breaks the blade of Luke's sword and has Martin put in the castle dungeon. The next morning, Martin discovers that Tsarmina has usurped the throne of Kotir by having her father poisoned. She then blames the crime on Gingivere to keep him from taking the throne and has him imprisoned.

Not long after, one of the creatures of Mossflower, a mouse thief named Gonff, is imprisoned with Martin for stealing food from Kotir. With the help of the woodlanders, Gonff and Martin escape and set off on a mission to free Mossflower from Tsarmina's claws. Gonff, Martin, and Dinny, a mole, set off for Salamandastron, a large, extinct volcano on the southeastern coast. There they hope to find Boar the Fighter, a large badger warrior who they hope will defeat Tsarmina and free Mossflower from her tyranny.

After a long, hard journey, they reach Salamandastron and are greeted by three of Boar's hares. The hares lead them into the mountain, where Boar himself receives them. While they are staying there, Boar refashions the blade of Martin's sword from the metal of a "star that fell from the sky" (probably a meteorite). Boar also reads a disturbing prophecy written on the wall of a secret cave, saying that he will be killed that very night, which is exactly what happens.

A pirate rat, Ripfang, invades the shores of Salamandastron and a battle occurs between the searats and the creatures of the mountain. Boar kills the head pirate and is killed in the process. Martin, Gonff, and Dinny escape on the pirate ship Bloodwake, which they rename Wuddshipp. Martin discovers that one of the galley slaves, Timballisto, is an old friend from his days at Luke's cave. The ship returns to Mossflower by river and the three companions are greeted warmly. Bella, Boar the Fighter's daughter, takes the news of her father's death heavily.

The woodlanders, with the aid of their new friends, discover that Kotir is actually in a dry lake-bed, and they attempt to flood it. The first try fails, but then Martin decides to sink Wuddship in order to block the river, creating a dam on the River Moss. It works, and Kotir is sunk in the resulting flood. Tsarmina, however, escapes on a dinner table and battles Martin on the banks of the new river. She is wounded badly and drowns in her attempt to escape from Martin. However, Martin is badly injured too, so much that he falls into a coma. Fortunately, Abbess Germaine, a local healer of Mossflower, is able to cure Martin, although the injuries almost completely wipe out his memory. This includes his memories of Rose, which are forgotten, allowing him to live happily , as Rose would have wanted, for he now believes his own story of living by the sword in his childhood home until he grew old enough to journey.

With Kotir out of the way, the woodlanders, with the aid of Martin and his old friends, begin to build the famous Redwall Abbey. When the Abbey is almost finished, a young female hedgehog named Trimp arrives at Redwall. As she tells her story to the Redwallers, Martin's memory begins to come back, and he recognizes some of the creatures she is talking about. This memory recall inflicts Martin with depression.

The Redwallers notice Martin's unusual behavior, and they decide to send him on a long journey to his homeland, the cave of the once-was tribe of Luke the Warrior. He will be accompanied by the same woodlanders that traveled with him to Salamandastron, as well as Trimp and some new characters they meet on their way.

After a long, difficult yet pleasantly surprising journey, Martin uncovers what he has been searching for: the story of his father, Luke.

After the journey, Martin hangs up his sword and becomes a creature of peace. When he dies (most likely of old age, although the true cause is never revealed), he appears in dreams and visions of troubled Redwallers to provide advice. This is most often when he chooses the new Abbey Champion, who wields the Sword of Martin.

Vissa tycker nog ovanstående är långtråkigt, andra superspännande, döm själva. Gogglade också fram en bild på bokens omslag:


YouTube-medlemmen MatthiasOfRedwall gjorde ett klipp om Martin också. Se själva.
LÅT: The Rasmus - Guilty